Besök vid Fulufjällets Nationalpark

Tillsammans med Emanuel, Caroline och deras barn Tove och Vera åkte vi från huset i Särna till Njupeskär för att grilla lite korv och promenera runt och se hur Njupeskär ser ut i fruset tillstånd.

Det var fint väder och inte så kallt. Stigen var frusen och rejält tillplattad så det gick utmärkt att gå mot vattenfallet. Tyvärr var det brant och halkigt så vi gick inte ända fram den här gången. Vi fick ändå se det frusna blå vattenfallet på lite håll.

Då vi var där passade vi på att se om det gick att mata de omtalade lavskrikorna som bor i området runt Naturum och Njupeskär. De ska tydligen äta direkt ur händerna.

Det gick alldeles utmärkt att mata dem. Se videon med Elias som matar fåglarna direkt från handen.

Det var häftigt och spännande att få se en vild och något större fågel komma så nära. Alla fick chansen att mata fåglarna. Till och med de små barnen och lavskrikorna blev mätta.

Läs mer om lavskrikan på Wikipedia.

Idag har vår gamla Viggo gått bort

Vår gamla hund Viggo tog sina sista andetag idag på morgonen. Nu är allt över. Han har bott i Dala-Järna hos mina (Johans) föräldrar de sista 8 åren. Mina föräldrar tog honom till veterinären tidigt idag. De hade redan förberett sig på vad som skulle ske och de tyckte också att det såg ut som om Viggo tappat gnistan helt den sista veckan efter jul och nyår.

Viggo, Norsk buhund

Under jul och nyårshelgen hälsade alla barn och barnbarn på hos mina föräldrar och Viggo gick runt där och verkade ganska nöjd men skröplig. Efter att alla åkt hem tappade han orken att äta och dricka ordentligt. Han visste säkert också att det var dags.

3 hästar på höstbesök

Nya gäster på ängen

Just nu har vi tre hästar som går i hagen utanför ladugården. Det är Joanna Larsson som äger dem, hon har haft sina hästar här tidigare år, på sommarbete.

Den bruna Donnie, som är enorm, har varit här förut men de andra två vita hästarna har aldrig gått på våra ängar tidigare.

Hov mot Balans

Joanna bor i Boviken och driver ett företag ”Hov mot Balans” där hon verkar och sköter hovar. Ni kan läsa mer om det på hennes Facebook sida.

Till Joannas företags facebook sida.

Lamning 2014 har börjat

Vi har väntat i flera veckor på att Lisa skulle lamma. Rent tidsmässigt så räknade jag med att det kunde bli i helgen som varit men hon har verkar redo länge så hon har stått själv.
I söndags tyckte jag att hon visade det första riktiga tecknet på att vilja lamma.
Ingenting hände under kvällen och natten så jag satt där och pluggade i måndags för att hålla henne sällskap.

Det hände ingenting, hon gick oroligt runt, bäddade och lade sig ner men reste sig igen. Så höll hon på i flera timmar. Så jag gick och då passade hon på, medan hon var ensam.
Ett litet tacklamm fick äran att vara först ut i år, lilla 14001.
En timme senare kom lillebror 14002.
Båda vägde 3,6 kg och mår prima.
Hoppas det fortsätter att gå bra.
Det är ingen annan som visar några tecken så nu dröjer det säkert minst en vecka, kanske fler innan det är dags igen.

Tacklammet är mörkbrunt med en stor, vit fläck i pannan. Bagglammet är ljusbrunt och spräckligt i ansiktet.
Pojkarna tycker att båda lammen ska heta Karlsson på marken.

Väntan

Här står tjocka Lisa. Vi har möblerat om lite för att vara förberedda om set skulle komma ett litet lamm när Johan är i Norge nästa gång.
Jag är helt övertygad om att Lisa kommer att vara först. Hon är inte tjockast men bra stor. Däremot är hon den enda som börjat sätta juver.
Det blir en spännande tid som väntar.

En stor förändring

Vi har tagit ett stort beslut. Viggo har flyttat härifrån.
Jag har varit så ledsen innan vi tog det slutgiltiga beslutet men sen vi lämnade bort honom på juldagen så har det känts bra.
Bättre än väntat, det sorgligaste är att jag inte saknar honom.
Det är visserligen lite tomt men samtidigt en stor lättnad. Jag har mycket ändå att ta ansvar för när Johan är i Norge.
Viggo bor nu i Dala-Järna hos Johans föräldrar så vi får ju träffa honom ibland som tur är.
Han var ju vår hund i nästan sju år så han kommer för alltid att vara vår lilla pruttvovve!

Skinnleverans

Nu har vi fått tillbaka våra lammskinn från Tranås skinnberedning.
Elva skinn totalt, tre är Eva-Lenas och de resterande åtta är våra.
Fyra är redan sålda och väntar på leverans om två veckor. Men fyra fina skinn finns kvar till försäljning.

Det är så roligt med Värmlandsfår, vi får så olika sorters skinn, olika färger och olika sorters ull. Vissa är lockiga och vissa har rak ull.
Ska bli skönt att få lite klirr i kassan.
De här skinnen kommer från lamm som har både Helge och Pampe som pappor. Pampe har flyttat och ersatts av Ullrik. Det ska bli spännande att se hur lammen blir i år. Vad Ullrik kan bidra med för fina gener.
Han trivs ihop med Helge iaf och det är väldigt skönt att slippa bråkstaken Pampe.
Nu för tiden ser det ut så här i baggboxen.

Jag blir inte döv av oljudet när någon stångar mot grinden och jag behöver inte längre vara rädd när jag byter vattenhink.

Klippta och tjocka

Nu är alla fåren inne och färdigklippta.
Jag gissar att Lisa och Anna kommer att lamma först men det dröjer några veckor än.
Det här är den mest spännande tiden på året när man är fårbonde.
Vi hoppas verkligen på en bättre lamning i år än förra året då vi förlorade fem lamm på två månader.

Här är Anna med en riktig kalaskula.

Fler tjocka flickor. Förra året gick Tjorven tom men alla andra tackor blev dräktiga. Nu är Tjorven dräktig så vi hoppas att allt går bra för henne och Kajsa som också är förstföderska.
Tingeling fick två dödfödda lamm förra året på grund av en infektion i livmodern så det här blir ett eldprov för hennes del. Bara att hoppas att antibiotikan hjälpte och att infektionen inte gett några bestående men.