Kärlek

Tänk att jag är faster nu, och gudmor.

Till den här lilla krabaten med underbar dubbelhaka.

Man glömmer bort hur mysigt det är med en liten bebis. Charlie är 6 veckor nu.

Andreas och Mathilda fick en tidig julklapp i form av en kopia av min Ergo baby. En ergonomisk bärsele. Det är det bästa jag nånsin köpt. Jag har försökt inspirerat dem att bära Charlie, dem har lånat min mei tai och min trikåsjal. Men när jag fick chansen att köpa den här så tog jag den på en gång.

Superenkelt, smidigt och bekvämt. Och gubben ser ju att trivas. Vem vill inte titta på sin mamma och vara nära?

I bakgrunden här syns en avundsjuk liten Elias.

Kärlek

Den som inte har barn kan inte ens försöka föreställa sig kärleken. Den är sagolik, evig och oändligt djup.

Johan anno 1999

Det här är den Johan jag blev kär i, sen dess har det varit upp och ner men det har alltid varit han.

Det bästa som hänt mig

Igår kväll så läste jag en bok för Elias när han låg i sängen och skulle sova. Johan låg i Olles säng och när han läst färdigt så myste de lite innan Johan gick. Olle viskade till mig god natt mamma, sov gott.
Sen fortsatte han god natt Elias, sov gott.
Jag viskade tillbaka, jag älskar dig gubben.
Då får jag för första gången höra orden från hans goa lilla mun.
Jag älskar dig.

De där orden kommer jag plocka fram nästa gång det blir jobbigt, tjatigt eller tjafsigt. Det är värt allt. Han är värd allt.

You and me

It’s only in your imagination

Olle är två år och fyra månader nu och har precis börjat ge utlopp för sin fantasi. Det har pratats om spöken och monster ett tag nu men de senaste dagarna så har han börjat leka riktiga fantasilekar.

Igår så tog han en förpackning med våtservetter och satte sig i min säng, tog ut några servetter och börja torka på täcket. Jag frågade varför han torkade där, då svarar han att det var bajs på täcket.
– Men, vem har bajsat på mitt täcke, frågade jag.
– Mamma, svarar han då. Men varför har jag bajsat på täcket? fortsatte jag. Sjuk, svarar han då.

Det är otroligt fascinerande att se honom växa upp, bli skojigare för varje dag som går. Han är otroligt omtänksam, rolig, busig och snäll.

Något som jag däremot inte tänkt på är att det kan följa med rädslor när man fantiserar.
Inatt så vaknade Olle till och grät, jag gick in till honom och kröp ner under hans täcke och han lade sig tätt intill. Han fortsatte att gråta och sa brum ett flertal gånger. Det är hans sätt att säga bil. Jag önskar så att han kunde berätta vad han drömt, han kan numera säga att han är rädd.

Idag när vi var ute och gick så flög det flygplan över oss, under en lång tid men dem syntes inte för molnen låg så lågt. Det mullrade och det tyckte Olle av någon anledning inte om. Han älskar ju flygplan egentligen, pappas jobb är ju ett av de mest spännande ställena som finns.
Olle började gråta och pratade i en hel timme om att han var rädd för flygplanen, trodde att de skulle ”krocka” i hans huvud.
Nu är det inte så lätt att resonera med en tvååring, så det jag gjorde var att jag visade att jag förstod att han var rädd, jag tillät honom att vara rädd. Han fick vara ledsen i min famn en stund, jag berättade att när han blir rädd så är det bara att han ropar på mig, så kan vi kramas lite så att det känns bättre.

Det kändes mycket bättre att göra så än att försöka förklara för honom att flygplanet inte kommer att krascha i hans huvud, för han kände ju så. Det var ju hans sanning, nu bekräftade jag honom, talade om att han kan få kärlek och trygghet av mig.

Jag önskar verkligen att jag hade tålamod att göra så varje gång det händer något, det är en sån mamma jag vill vara. Och idag lyckades jag.
På kärlekens dag av alla dagar.