Under sommaren har hela familjen sysselsatt sig med att leta efter röda stolpar runt omkring i Karlskoga och samtidigt delta i en tävling. Det är orienteringsklubben i Karlskoga, OK Djerf, som dragit igång en kampanj för att upptäcka mer av staden. Barnen har tyckt att det varit väldigt kul att leta och titta på kartan, samtidigt har vi upptäckt några nya platser.
Jag vill att det ska vara självklart för mina barn att hjälpa till hemma, att de tar eget ansvar.
Båda pojkarna plockar bort sin tallrik och sina bestick från bordet, skrapar ner matrester i hönshinken och ställer sen in det i diskmaskinen.
Men det är inte alltid lika roligt att ta reda på efter dem.
Men det är väl priset man får betala antar jag.
Jag har varit på tovningskurs både igår och idag. Träffade en kvinna när det var kolmila i Granbergsdals hytta, hon anordnar kurser och jag anmälde mig direkt.
Det var därför pojkarna var i Järna i helgen.
Jag har tovat och tovat och haft så roligt. Det är så roligt att lär sig nya saker, diskutera med andra som också har får eller jobbar med får. Andra som älskar att pyssla.
Jag har gjort så mycket grejer och fortsatte att nåltova när jag kom hem. Jag har beställt nya kardor på nätet så att jag kan karda mer ull och tova.
Jag ska tova hela världen!
Här är alla alster som vi producerade tillsammans, ser ni hunden på ena sittdynan? Lena var helt fenomenal på att tova porträtt, hon gjorde både en katt och en hund. Fascinerande!
Här är baksidan på den vita lurviga sittdynan. Och några hjärtan som jag tovade.
Det gäller att passa på medan jag är ensam hemma. Pojkarna är hos farmor och farfar i Järna, Johan är i Norge och jobbar och Viggo är hos min klasskompis Hanna i Kristinehamn.
Målet är att måla all panel i köket och tapetsera. Men först måste taket målas.
Jag har nu målat alla dörrposter i köket, men de måste målas en gång till. Vi får se när det passar i planeringen, jag vill inte ha några handavtryck nånstans från busiga pojkar!
Jag fick i 30-årspresent att jag skulle rida islandshäst med mina klasskompisar, Hanna, Hanna och Kajsa.
Förra veckan blev det äntligen av. Vi var lite nervösa för att det skulle regna under de två timmar vi var ute men det blev väldigt fint.
Vi var hos Ölme islandshästar och jag har aldrig träffat så fina islandshästar nån gång. Välridna, snälla, och i riktigt fin form!
Vi kommer definitivt att åka tillbaka dit fler gånger.
Det här var mitt sällskap!
Fikapaus med utsikt ända till Hammarö om man tittade åt andra hållet.
Johan har cyklat in till stan för att träffa sina jobbarkompisar en sista gång och dricka några öl.
Idag är sista dagen som han är anställd här i Karlskoga. Första oktober var det tio år sen han började jobba här i stan och nu är det dags att gå vidare.
På tisdag börjar han jobba i Norge, så det blir en ny era i vårt liv. Jag och pojkarna blir ensamma i sju dagar och sen är Johan hemma i sju dagar och då är pojkarna lediga från förskolan. Det kommer naturligtvis att bli tungt för mig när han är borta, med skolan, barnen, alla djur och allting som ska göras på gården och i hemmet. Men jag tror att fördelarna överväger nackdelarna. Pojkarna behöver bara går på förskolan hälften så mycket och Johan får mycket mer tid tillsammans med sina söner. Han kommer att tjäna bättre och vara ledig mer. Jag tror bara att det gäller att få rutin på det hela, jag måste vara välstrukturerad och förberedd varje gång han åker så kommer allt att gå bra.
Det absolut viktigaste är min inställning till det hela.
Nu ikväll har vi varit ensamma jag och pojkarna, jag fick en flashback till den tiden när vi var hemma tillsammans. Jag var ju ändå hemma i tre år med barnen. Vi lagade mat tillsammans, satt och pysslade och bara tog det lugnt. Jag satte till och med på lugn musik. Jag brukar aldrig lyssna på musik hemma längre. Sen barnen föddes vill jag ha det lugnt och tyst vilket är omöjligt med två små barn hemma så därför vill jag gärna eliminera alla ljud som jag kan styra över.
Men ikväll var en sån kväll, när jag ville ha lugna pojkar och vara lugn själv och avslappnad.
Vi läste bok i sängen, myste, pussades och kramades och sen somnade de själva i sina sängar. Det är något vi pratade med pojkarna om förra veckan och som vi tränat lite på. Första natten så klev Elias ur sängen tre gånger men sen dess så går det som smort.
Vi är inte såna föräldrar som prövar metoder för att få barnen att somna själva. Vi vill ge dem så mycket kärlek, närhet och omtanke som det går för att göra dem till trygga människor. Om de inte är redo att somna själva i sängen så behöver de inte göra det.
Jag gillar verkligen barnens knivar som vi köpt på Mique för 79kr. Jag tycker att det är självklart att barnen ska vara med när vi lagar mat. Idag åt vi stekt potatis, falukorv och stekt ägg. Pojkarna tränade på att tärna potatis och skiva falukorv, vi tränade alltså på skillnaden mellan hacka, tärna och skiva.
Elias älskar verkligen att hjälpa till i köket. Jag skulle vilja att vi dukar tillsammans varje dag och att alla ställer in sina tallrikar i diskmaskinen. Diskmaskinen funkar oftast men att duka funkar inte varje dag.
Speciellt inte när Elias är på det här humöret.
Om det går som idag när Johan börjar jobba så känns det helt okej. Jag kommer att sakna honom men å andra sidan så kanske jag tycker att det är roligt och mysigt att ha honom hemma när han väl är hemma så att jag inte bråkar så mycket med honom som jag gjort på sista tiden.
Han har det inte helt lätt min kära make. Tur att det är vi på riktigt.
You & me!
Det har blivit riktigt kallt ute. I dag på morgonpromenaden var det en minusgrad så mössa och vantar åkte på. Synd, eftersom jag tycker att jag ser ut som ett ollon i alla mössor.
Jag tröstar mig med att köpa en ny löparjacka i en härlig färg.
Färg piggar alltid upp och är det något man ska unna sig så är det träningskläder.
Så här ser nu ena väggen ut i köket. Jag tröttnade på att allting är gammalt, tråkigt och trasigt. Jag vill faktiskt ha det lite fint runt omkring mig även om det inte är högsta prio i mitt liv.
När man fått så fina presenter så vill man visa upp dem.
Och med jag ändå hade ångan uppe så snickrade jag ihop en blomlåda.
Det var år och dar sen jag snickrade något förutom fårgrindar.
Det måste ju målas och jag önskar att jag inte alltid måste låta ungarna vara med. För att måla med linoljefärg klarar inte en tvååring av. Inte en snart fyraåring heller.
Det var roligt och mysigt i några minuter sen blev det kladdigt, kladdigare och kladdigast.
Efter att ha sanerat två barn målade jag klart i lugn och ro.
Nu ska den torka och så målas igen men det kommer dröja. Förhoppningsvis hinner jag plantera ljungen i lådan innan snön kommer.
Nästa sak på tur är två tavelhyllor som ska upp i vardagsrummet. Jag vill ha fler tavlor och foton i huset. Så att det faktiskt framgår att vi bor permanent i huset och inte enbart är på tillfälligt besök.
Jag har börjat måla en dörr och lister i köket också.
Nu har jag ångan uppe.
Allt för att mota bort ångesten inför matematiksalstentan som jag har på tisdag.
Övergården 