Nu börjar jag bli klar med min sista examinationsuppgift i min första kurs som student på Karlstad universitet. Det har gått två månader men känns fortfarande helt skumt att se sitt namn på ett arbete på det här sättet. Och att kunna slänga sig med ord som autonomi och empirisk forskning.
Så här såg det ut igår när jag hämtade ut min första salstenta som universitetsstuderande. Jag är otroligt stolt och blir nästan generad när jag läser några av kommentarerna som läraren skrivit.
Men det här är min grej, att läsa, komma ihåg och sen skriva. Essäfrågor passar mig som handen i handsken.
Jag har fört ett mycket bra resonemang där jag skickligt väver ihop skolans utveckling med samhällsutvecklingen. Jag har en tydlig kronologi och systematik och visar god detaljkännedom och det finns en tydlig röd tråd. BRA!
Nu är det ju synd att tentan bara är värd 3 hp och inte alla examinationer är i den här formen.
Bara att suga åt sig av den fina kritiken och fortsätta kämpa med nästa examinationsarbete som ska vara inlämnat på tisdag.
Viggo fick följa med mig till universitetet idag, vi hade formativt seminarium med vår mentor i 90 minuter sen skulle jag träffa en tjej nere på stan mer än två timmar senare. Så jag och Viggo gick en sväng, från universitetet ner till Alsters herrgård och tillbaka. Det var första promenaden på länge som Viggo fick styra, det var ingen nu ska ut och röra på mig promenad. Snarare en nu ska vi ha det lite lugnt och skönt promenad. Passade mina ben utmärkt, de är lite möra efter ett intervallpass i tisdags och 10 km löpning igår.
I fredags så var det dags för välkomstfest som universitetet anordnade på Nöjesfabriken i Karlstad, så när jag var klar med skolan så gick jag hem till Emanuel och spenderade några timmar tillsammans med honom.
Vi åkte och köpte lite kurslitteratur till mig, handlade lite och sen lagade vi en god middag.
Caroline kom hem och deras kompisar Emma och Erik kom över. Det var ruggigt roligt och det var länge sen jag skrattade så mycket. Vi drack Sangria och drev med allt och alla.
Vi fick skynda oss med bussen så att vi skulle hinna se Den svenska björnstammen uppträda.
Vi kom inte hem förrän klockan var tre och jag är inte van med att vara ute och ränna mitt i natten så min kväll slutade så här.
Jag blev dock väckt alldeles efter att de tog bilden så att jag kunde somna om på soffan. Jag var riktigt sliten dagen efter men det var det lätt värt!
Peppar mig själv lite med popcorn och cola för att inte helt och hållet tappa modet inför examinationsuppgiften!
Första riktiga plugget, sitter på biblioteket på universitetet och läser. På måndag har vi vår första föreläsning i kursen, innan dess ska vi ha läst tre kapitel i Skolan som politisk organisation och hela häftet Tio EU-länders utbildningssystem som är på 77 sidor.
I em ska jag hämta upp Jossan vid bussen, vi ska leka, prata och dricka vin. Så jag får läsa nu och på söndag kväll. Jag måste fokusera på pojkarna också efter att de tillbringat en hel vecka på förskolan. Fast idag är de hemma med Johan, han kände sig krasslig, lite feber och förkyld.
Så här ser en universitetsstudent ut!
Jag har nu fixat den sista boken för denna kurs, hittar lite runt området kring universitetet, pratar lite med mina kurskamrater så jag känner mig ganska lugn.
Inte inför examinationsuppgifterna, inte inför gruppuppgiften, inte inför allt vi måste läsa men inför det faktum att jag faktiskt läser på universitetet.
Lilla jag, lilla Sofie!
Olle vill inte åka till förskolan, han vill vara hemma och det gör ont i mitt hjärta. Att jag väljer skolan framför mitt barns behov.
Igår så hämtade farmor och farfar pojkarna tidigt på eftermiddagen och åkte hem och lekte.
Olle blev så glad när de kom till förskolan att han nästan började gråta.
Nästa vecka behöver de bara vara där fyra dagar, det känns skönt att de får hela torsdagen hemma med mig. Bara vi, som det var förut.
Nu sitter jag på bussen på väg till skolan för andra morgonen, det är ovant. Mycket ovant.
Att gå upp tidigt, ta på jacka och vantar, cykla till bussen, pendla, sitta stilla i skolan hela dagen, vänta på bussen, komma hem sent, inte få träffa pojkarna på hela dagen och att stoppa in en massa ny information i huvudet.
Jag är inte van att sitta still, inte alls. Jag kommer knappt ihåg när jag satt i soffan och tittade på tv eller en film sist. Man blir så trött, får ont i rumpan och det spritter i benen.
Idag känns det lite bättre på väg till skolan, jag vet vart jag ska nu om morgonen, jag har använt mitt nya busskort, har lunch med mig, kommer lära känna de andra i min studiegrupp idag och hela veckan är fullproppad med nya, spännande saker.
Det som känns mindre bra är att inte få träffa pojkarna, att de blir ledsna när jag åker och att jag inte känner 100% för pojkarnas förskola. Men det är ingen idé att ödsla energi på det just nu, vi är bara ovana och det är långa dagar nu i början för oss alla.
Övergården 