– Hur du kör på! Titta hur det ser ut!

Johan sa så åt mig för en liten stund sen.
Jag kom hem sent igår, slutade jobba vid elva och sen cyklade jag hem. Jag och Johan satt uppe och pratade och letade musik på Spotify tills klockan var två.
Så vi var trötta imorse när Olle vaknade vid sju men sen dess har vi hållit igång.
Jag och pojkarna åkte till stan för att köpa grejer till stängslet på Granngården och handla lite mat på Willys. Johan stannade hemma och började byta bromsbelägg på passaten,
När vi kom hem så satte vi igång att dra tråd vid stängslet, sen blev vi så hungriga att vi gick in för att laga mat.
Då tyckte jag helt plötsligt att det var en bra idé att baka godiskakor och bröd samtidigt som jag lagade maten. Nu kommer jag inte hinna grädda bröden eftersom jag börjar jobba halv fyra. Jag får helt enkelt lita på min man, att han klarar av att grädda bröden ordentligt.
Det ser förjäkligt ut i köket, men godiskakorna blev ruggigt goda, maten likaså så nu återstår bara bröden.
Kör på bara!
Jag kommer vara sjukt trött ikväll när jag slutar vid tolv. Men jag har ju inte ens fyllt trettio så jag klarar nog att leva med lite sömn. Värre blir det nog i höst för då passerar jag trettioårsstrecket!

Längtar till våren

Den fjortonde april har jag och Johan varit tillsammans i tolv år, det är länge. Det är väldigt länge. Jag var sjutton år när vi blev tillsammans och fjorton när vi först lärde känna varandra. Det finns inga ord som beskriver hur mycket han betyder för mig, han är en del av mig bara. Jag kan inte föreställa mig mitt liv utan honom, han är min bästa vän och min stora trygghet i livet.
Men han har ju naturligtvis några sidor som inte är riktigt lika underbara, som det här med presenter och uppvaktning. Jag fick ju som bekant ingen uppvaktning alls på min födelsedag i höstas och det är under all kritik. Den enda gången vi har firat vår årsdag var första året, sen dess har det inte blivit av alls. Inte vår tioårsdag och inte vår första bröllopsdag. Han är så tråkig!
Men i år har jag sagt till på skarpen att jag vill att vi ska fira, jag vill åka bort. Det behöver inte vara långt, inte vara någon stor grej. Det enda jag har är några små krav, någon ska bo här och ta hand om barnen och djuren. Vi ska åka till en annan stad och bo på hotell, i denna staden ska det finnas en asiatiskt restaurang med en buffé. Det får gärna finnas något annat att göra, kanske något museum eller något annat som vi aldrig nånsin gör men som vi tycker om egentligen. Jag vill sova hela natten, äta hotellfrukost, strosa på stan, ta en fika och bara vara. Och hör och häpna, jag behövde inte ens tjata! Den helgen åker vi bort men det är en överraskning vart vi ska åka. Det är flera månader kvar och vi har inte skaffat barn- och djurvakt än men jag dör snart av nyfikenhet. Vart ska vi nånstans? Det spelar egentligen ingen roll om det är Flen eller Trosa eller Göteborg, bara mina krav uppfylls. Och det ska vara en riktigt hotellfrukostbuffe a la lyx!

Tänk, om vi tyckte att det var helt underbart så kanske vi kan göra om det när vi varit tillsammans i 24 år!

Fjällvandring på Fulufjället

Nu har tiden äntligen funnits så att jag kan sätta mig ner och skriva lite och lägga in bilder från vår vandring.

Vi åkte upp till Särna i onsdags och var där med pojkarna och deras farmor och farfar i ett hus på byn som tillhört farfars släkt. De skulle stanna där med pojkarna medan vi var ute och vandrade.
På torsdagsmorgonen gav vi oss av till Fulufjällets Nationalpark.

Vi började med att vandra de två kilometerna till Njupeskär, som är Sveriges högsta vattenfall på 93 meter. Därifrån klättrar/vandrar man upp på Fulufjällsmassivet. Sen är det bara att gå och gå och gå.