Redo för advent

Nu fattas det bara ett avlångt fat att ställa ljusen på så är vi redo för advent.
Jag kände för något mindre traditionellt i år. Mer  pyssel blir det, eftersom pojkarna tycker att det är jätte roligt. Det gör jag också!

Annonser

Länge sen sist

Jag har varken haft tid, lust eller ork att uppdatera bloggen på länge. Men nu tänkte jag göra en raid.
Så här kommer hundra bilder på vad vi gjort sen sist.
Jag och Johan har varit i Malmö och Köpenhamn.

Vi har myst med pojkarna.

Jag har sprungit, i solsken och i regn.

Vi har frossat i färsk frukt, speciellt mango och ananas.

Perfekt till Smoothie också!

Vi har fått inspiration till att bygga leksaker ute till pojkarna.
Som en båt, nu ska vi bara finna lite tid också.

Johan var i Kirkenes förra veckan och på söndag åker han till Lettland för att jobba.
Jag skriver en uppsats som ska vara färdig den första maj och dagen efter börjar min fem veckor långa praktik. Min första, ska bli både spännande och nervöst.
Den andra maj ska jag också göra en magnetröntgen på min axel. Den är bättre men långt ifrån bra så det är lika bra att kolla ifall det syns något fel.

Det var det, vi lever och mår bra annars men har lika fullt upp som vanligt.

Projekt vindskydd

Vi har bestämt oss för att bygga ett vindskydd i den ena hagen. Så att Pampe och flickorna kan gå ute så länge som möjligt i vinter. Det ska byggas mot kortsidan på vår ladugård och vara öppet på den vänstra kortsidan, på den högra kortsidan blir det foderhäck. Mitt på ladugårdsväggen finns en liten dörr, där har vi tänkt att vi ska kunna fylla på hö så att vi slipper gå in i hagen. Pampe är allt annat än pålitlig, jag har redan fått mig en riktig tjottablängare i ryggen så jag åkte i backen. Inget jag vill utsätta mig för igen och verkligen inte två gånger varje dag. Det här projektet kommer att gå långsamt men vi måste bli klara så fort som möjligt.

Det har funkat riktigt bra att ha flocken ute men nu börjar det bli ruggigt höstväder så vi måste skynda på. Det försvåras av min axel som inte vill snickra och sjukdomar i familjen. Men vi gör som vanligt vårt bästa.

Vi kommer utgå från en ritning på en carport, den kommer nog att funka bra.

Nu håller vi tummarna!

Nu sitter jag på tåget på väg hem, Johan och pojkarna ska hämta mig i Degerfors.
Jag har varit hos Thomas Andersson som är läkare på Ortopedmedicinska kliniken i Uppsala.
Jag var där första gången i april och fick en kortisoninjektion i min högra axel. Den gången blev diagnosen inflammation i det muskelfäste som heter infra spinatus. Efter injektionen blev det mycket bättre, det mesta av smärtan försvann men inte till 100%. Och i somras så kom det tillbaka, inte riktigt på samma sätt men ändå en smärta som hindrar mig att leva ett normalt liv, vara aktiv och träna.
Nu fick jag äntligen träffa honom igen och den här gången visade det sig att infra spinatus är helt smärtfri, däremot så visar jag påtaglig smärta i muskelfästet som ligger precis bredvid, det som heter supra spinatus. Förmodligen hade jag en dubbeldiagnos från början.
Men nu har jag fått en oskön kortisoninjektion i det fästet också så om 10-12 dagar borde jag inte känna av axeln någonting.
Jag hoppas innerligt att det går vägen, efter tre och ett halvt år av smärta vore det om det var över nu.