Vargen kommer!

 

Idag på förmiddagen var jag och Viggo ute och tog en promenad, vi gick till Kråklund, gården som ligger närmast vår gård fast tvärsöver stora gärden. När vi kom in på grusvägen mot Kråklund så märkte jag på Viggo att det fanns något djur längre fram. Jag förväntade mig att se ett rådjur ute på ängen så jag blev ganska förvånad när jag såg en varg komma gående på ängen. Den hade precis korsat grusvägen och var på väg åt samma håll som vår gård. Det första jag tänkte var: våra får! Vargen märkte oss på en gång och vände sig om och såg på oss, sen gick den några meter till innan den började springa sakta bortåt, jag såg den under ganska lång tid och var på en gång helt övertygad om att det var just en varg. Den var så stor och lång och den var grå/brunspräcklig.
Vi fortsatte att gå vår promenad samtidigt som jag ringde till Johan och frågade vad jag skulle göra. Vi kom överens om att jag skulle ringa till Eva-Lena, vår fårkompanjon. Jag stannade och fotograferade spåren, där vargen korsat vägen, det var perfekta spårförhållanden. Ett tunt lager med nysnö. Jag tog några kort innan vi gick vidare, Viggo visade väldigt stort intresse för att följa vargens spår, men det tyckte inte jag verkade vara en särskilt bra idé. image

image
Jag gjorde ett skoavtryck från mina vinterkängor för att det skulle gå att få en uppfattning om storleken på vargens spår.

image
Det var häftigt att se den, det är första gången som jag ser en ute i det vilda. Synd bara att det skulle vara några hundra meter från våra fårs hagar bara.

Jag ringde till Eva-Lena som pratade med sin man, Lars-Olov som är jägare. Båda två tyckte att jag skulle ringa till Länsstyrelsen och prata med dem, kolla läget. Behöver vi ta in fåren? Vad kan hända? Hur gör vargen?
Så fort jag kom in så ringde jag till Örebro och fick prata med en jättetrevlig kvinna på Länsstyrelsen som hette Caroline, vi pratade en lång stund om stängsel, vargars beteende och hur vi kan göra nu. Klockan var ungefär 10.35 när vi såg vargen och när klockan blev 14 så kom Kjell som jobbar som fältkille på Länsstyrelsen. Jag fick berätta allting, visa vart jag såg den, vi tittade på spår, jag visade fotografiet som jag tagit, det hade snöat till och från de timmar som gått så spåren var inte så tydliga längre. Men vi såg vart den korsade vägen, vi spårade den baklänges för att kolla vart den kom ifrån. Han såg på en gång att det var just vargspår, på spårlängden som var 1,20 ungefär. Han såg tydliga spår inne i skogen, där det snöat betydligt mindre. Vi spårade vart vargen tog vägen, bort mot vår gård och sen vidare in i skogen.
Vi kollade på våra stängsel, och hälsade på fåren. Vi gick in sen och satt i köket och pratade en lång stund om hur vi ska göra nu, om vargars jaktbeteende, om vargar i allmänhet och stängsel i synnerhet.
Han var otroligt trevlig och jag tror nästan att han tyckte att det var roligt att prata med någon som var helt objektiv, jag har inget emot vargar. Men däremot så är jag otroligt nyfiken och har ett genuint intresse för hur allting fungerar. Så jag korsförhörde honom, kan man nästan säga.

Eva-Lena kom hit efter jobbet, hon och Johan hjälptes åt inne i lagården, gjorde i ordning så att vi kunde ta in fåren. Nu står alla inne i boxar och tuggar på hö. De får stå inne resten av veckan så får vi avvakta, vänta och se om vi ser vargen fler gånger eller om vi hittar spår som tyder på att den hänger kvar här i krokarna. Jag fick en massa olika broschyrer från Kjell med information om stängsel och hur vi kan göra för att söka bidrag för att rovdjurssäkra våra hagar.
Det blev ju lite snabbt på nu men det känns skönt att ha fåren inne nu, man kommer ju mycket närmare dem och lär känna dem om på nytt. Vi får också en chans att kolla lite hur långt dem egentligen har kommit i dräktigheten. Kerstin, Britta och Anna ser ganska tjocka ut. Men det blir ändå inte dags förrän i mars. Men i februari så är det dags att klippa alla inför lammningen och verka klövarna. Vi får se om de står inne tills dess eller om vi släpper ut dem igen nästa vecka om kusten verkar klar.
Allting tyder nämligen på att det var en ensam varg som var på genomresa, men  man kan aldrig vara säker så nu är det koppel på Viggo som gäller, till hans stora förtret. Men han är bortskämd med att få springa lös så det gör inget om han får vara kopplad i några veckor.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s