Tiden räcker inte till

Johan  var tvungen att åka till Östersund igår för att jobba men han väntas tillbaka sent ikväll. Det är inget roligt när han borta, inte bara att jag måste driva det här företaget alldeles ensam, man har ju verkligen ingen att dela allting med.
Jag är inte gjord för att vara ensam, jag vill prata med Johan. Varje dag, berätta vad jag tänker och hur jag känner om saker jag upplevt. Om universitetet, pojkarnas förskola och allt annat som finns i min vardag.
Johan fattas mig när han är borta, hans plats är här, vid min sida. På vår gård, och hos sina pojkar.
Det blir heller inte särskilt mycket gjort, jag förstår inte hur man ska få tiden att räcka till.
Idag var det bara att försöka väcka pojkarna, mysa lite och äta frukost. Få på alla rena kläder, borsta tänder och packa in i bilen. Under samma tid ska Viggo få vara ute i några minuter så att han kan kissa så han håller sig tills jag kommer tillbaka från Karlstad. Som tur var gick jag bara fram till lunch annars hade han fått följa med och ligga i bilen och sova.
Lämna pojkarna på förskolan, dra iväg till universitet, ha lektion fram till lunch. Åka hem, äta lunch, ut med Viggo en kort promenad, läsa några kapitel (alldeles för få) i kursboken inför föreläsningen på imorgon. Åka in till stan, hämta klockan som jag lämnat på lagning, köpa ett paket blöjor och sen hämta pojkarna. När vi kommer hem så leker dem under tiden som jag lagar mat. Vi äter, myser och leker. Sen är det dags att borsta tänder, smörja eksem och sätta på pyjamas. Läsa saga, kramas, tala om hur mycket jag älskar pojkarna innan dem somnar. Idag fick jag svaret, Ja mamma jag vet! av Olle.
Ner igen, gnugga tröttheten ur ögonen och hänga en maskin tvätt, starta en ny maskin och packa en påse till förskolan imorgon. Starta diskmaskinen och hälla upp ett glas vin och nu sitter jag och bloggar istället för att läsa några kapitel till i boken. Som tur är börjar jag inte förrän efter lunch imorgon så jag hinner läsa lite då också.

image
Observera att jag inte har ringt upp mamma för att prata mer med henne, jag har inte hunnit röra på mig ordentligt, jag har heller inte gått ut med Viggo på kvällen och gett de andra djuren mat. Jag skulle vilja hinna ringa till Madde och Johans bror Daniel också.
Jag hoppas att klockan fick fler timmar när den var hos urmakaren annars så förstår jag inte hur det här går.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s