Gräsänka för evigt

Det känns som om Johan aldrig kommer att komma hem.
Vi pratade idag och nu verkar det som att han kommer ev. på torsdag nästa vecka. Han är klar med servicen och allt gick fint men nu måste han vänta på en pilot så att de kan markköra helikoptern för att se så allting fungerar som det ska.
Jag önskar att han jobbade med något annat än helikoptrar så att det inte var så jävla noga.

Han har tjatat sen han kom dit om att han behöver en pilot, det landar en i Bangkok på fredag, på måndag får han sitt visum och kan ta sig till Burma. Så först på tisdag kan de markköra, så fort de är klara kan Johan åka hem. Så på torsdag kanske vi får hem honom.

Då har han varit borta i nästan två veckor, jag saknar honom oerhört redan och Olle också.
När vi pratade i telefon så förstod jag hur ledsen han är, han vill inte sitta i Burma och rulla tummarna ända till på tisdag när han skulle kunna vara hemma hos sina pojkar.
Jag grät hör hemma och han grät om andra sidan jordklotet. Det är inte ofta min man gråter så han tycker verkligen att det är skit.

image

image

Vi får försöka få tiden att gå till på torsdag helt enkelt.
Ikväll kommer Johans föräldrar hit så att jag kan jobba imorgon, Johans mamma stannar till på söndag så att jag får lite avlastning och vuxet sällskap.
Vi vinkade hejdå till morbror Daniel idag.

Jag har samlat på mig lite tvätt som väntar på att bli vikt och inplockad i garderoben. Så jag har ju något att pyssla med på kvällarna iaf.

image

Vi besökte en förskola idag och allt kändes så bra så jag ska lämna in en ansökan på en gång och hoppas att pojkarna får plats där till hösten.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s